Den Forssmanska Kolonialexpeditionen

Skeppet Octavia utanför Kap

Skeppet Octavia utanför Kap

Den Forssmanska Kolonialexpeditionen

Den största gemensamma utvandringen till Sydafrika gick från Kalmar den 10 augusti år 1863. Det var 40-talet svenskar som tillsammans reste med skeppet Octavia till Durban för att starta ett svenskt jordbrukssamhälle utmed Vaal-floden strax söder om Potchefstroom, ca 15 mil väster om Johannesburg (Johannesburg fanns inte år 1863)

Initiativtagaren till ”kolonialexpeditionen” var den nyutnämnda Portugisiska Konsuln i Boerrepubliken (The South-African Republic) Oscar Alarik Forssman från Öbbestorp i Kalmar Län. Han hade redan tillbringat 20 år I Sydafrika och startat en handelsaffär i staden Potchefstroom, som då var huvudstad i Republiken. Han hade köpt en stor bit land utmed den Vaalfloden som han kallade Skandinavia och hade stora planer på att starta ett svenskt jordbrukssamhälle där.

 

Alarik Forssman i sin uniform som Portugisisk Konsul

Alarik Forssman i sin uniform som Portugisisk Konsul

 

Den Forssmanska Expeditionen, forts.

Under hösten 1862 anlände Alarik Forssman, med hela sin familj, med fartyg till Kalmar, efter en lång resa med ett ång-och segeldrivet fartyg till London och sedan med ett nytt fartyg vidare till Sverige.
Det blev ett stort upplopp i Kalmar när familjen steg i land. Forssman hade nämligen tagit med sig två afrikanska kvinnor, Dina Maria och Sara Makatemele. I Kalmar hade man aldrig då sett svarta afrikanska människor. Folk kom springande till hamnen för att se denna märkliga syn.

Alarik Forssman ville träffa sin bror och familjen i Kalmar och samtidigt samla ihop intresserade emigranter som under ett kontrakt med Alarik Forssman skulle få fri resa och uppehälle under ett års tid mot att arbeta med att bygga upp jordbruket och samhället Skandinavia.
Oscar Alarik Forssmans bror, Magnus Forssman med sin fru Gustafva och deras döttrar bestämde sig ockå för att börja ett framtida liv i Sydafrika. Magnus Forssman var då Kronolantmätare i Kalmar Län. Alarik och hans familj tillbringade vintern och våren i Sverige och han reste omkring och berättade om sina planer om jordbrukssamhället i Sydafrika för att intressera duktiga jordbrukare och hantverkare att följa med.

Millan (Cecilia) Boy

Cecilia ”Millan” Makatemele, pianolärarinna i Kalmar. Bilden är tagen på 1890-talet.

I domkyrkan i Kalmar ställde man till med ett stort hednadop för de afrikanska flickorna Dina Maria och Sara. Sara var gravid när hon lämnade Sydafrika och i Kalmar födde hon en flicka som hon kallade ”Millan” men egentligen blev döpt till Cecilia efter Cecilia Fryxell som Sara kom att arbeta hos. (Både Sara och Millan är begravda på gamla kyrkogården i Kalmar) Cecilia Fryxell hade startat en flickskola i Kalmar.

I augusti 1863 var det dags för Alarik Forssman att börja återresan till Sydafrika och
Potchefstroom. Totalt hade ett 40-tal hantverkare och jordbrukare anmält sig samt då även Magnus Forssman och hans familj.
Fru Gustafva ville att hennes flickor skulle få fortsätta att träna sig på piano under resan, så ett sådant spikades fast i golvet i fartygets salong. Den 10 augusti seglade fartyget ”Octavia” iväg från Kalmar med kurs på Durban i Sydafrika. Resan tog mer än 3 månader. Dina Maria följde med tillbaka men Sara Makatemele hade bestämt sig för att stanna i Kalmar hos Cecilia Fryxell. Där träffade Sara Lina Sandell, en god vän till Cecilia Fryxell. Med inspiration från Sara Makatemele skrev hon den religiösa sången ”Lilla Svarta Sara” som blev mycket populär i religiösa kretsar. När Millan växte upp blev hon en känd pianolärarinna i Kalmar. Men Millan gifte sig aldrig.

Till slut, efter en lång resa under mer än tre månader, lade ”Octavia” till i hamnstaden Durban på Sydafrikas östkust.
Här ordnade Alarik Forssman med stora oxkärror för all jordbruksutrustning han köpt i Sverige och allt bagage. Så satte den stora karavanen igång de ca 80 svenska milen från Durban till Potchefstroom.
De flesta passagerarna gick bredvid vagnarna utmed stigar och hjulspår över berg och dalar. Några egentliga vägar fanns inte. På kvällarna slog man läger, lagade mat och sov oftast under vagnarna. Det var varmt under den afrikanska sommaren och viktigt att både hitta vilt att skjuta till mat och vatten för människor och 100-talet dragoxar (ca 18-20 för varje vagn).

I början av 1864 kom expeditionen fram till Potchefstroom och drog sedan vidare till Alarik Forssmans Skandinavia vid Vaalfloden. Här började alla bygga upp jordbrukssamhället och röja och odla marken.
Efter några år gav de flesta upp. Torka och antagligen problem mellan utvandrarna och Alarik gjorde att hela projektet strandade. Men svenskarna var ju kunniga, de kunde läsa och skriva från folkskolorna i Sverige, vilket det var dåligt med bland sydafrikanerna. De var duktiga hantverkare och bönder och fick lätt anställningar i staden eller på gårdarna i Republiken.
De flesta av dessa utvandrare kom att stanna kvar i Sydafrika och skapade familjer och släkter som i många fall har ättlingar kvar i Sydafrika.

När Magnus Forssman och Gustafvas dotter Maria, som var född i Potchefstroom, dog, bara ett par år gammal, bestämde sig Gustafva för att resa tillbaka till Sverige med sina barn. Magnus Forssman, som hade varit Kronolantmätare i Kalmar hade blivit Generallantmätare i Transvaal. Han bestämde sig för att stanna kvar. Det fanns mycket välbetalt arbete för en kunnig lantmätare i den Sydafrikanska Republiken. Magnus Forssman blev senare också ansvarig för att lägga upp gränsen mellan Sydafrika och Mozambique på den östra sidan av dagens Krugerpark.
Magnus Forssman dog 1874 utan att ha fått se sina barn eller fru igen.

Men det finns en intressant fortsättning på Magnus och Gustafvas familj. Dottern Jenny som var 8 år gammal vid återkomsten till Sverige, gifte sig så småningom med Rederiägaren Ernst Kreuger i Kalmar. Det var han som bland annat ägde fartyget ”Octavia”.
Jenny och Ernst fick två söner som fick namnen Ivar och Torsten (Kreuger).

Ivar reste i vuxen ålder sedan tillbaka till Sydafrika där han hade sina kusiner, Alariks barn och barnbarn. Bland annat var Ivar Kreuger med och byggde det, på den tiden, förnämsta hotellet i Johannesburg, Carlton Hotel.

Namnlista på utvandrarna med Alarik Forssman och ”Octavia” finns under fliken Personer på vår hemsida.

Tyvärr har dock handlingarna från ”Octavias” utklarering i Kalmar omkring den 10 augusti 1863 inte gått att finna. Där borde samtliga passagerare vara antecknade.
När fartyget kom fram till Durban skrevs dock ett tackbrev till Kaptenen som undertecknades av de passagerare som då fanns ombord. Det är det brevet som ligger till grund för vår passagerarlista

En dokumentärfilm för SVT
I ett samarbete med Marika Griehsel producerade vi en dokumentärfilm på 1 timme för Sveriges Television. Den visades första gången den 4 september 2004 och därefter i flera repriser. Det var en fashinerande inspelning som till största delen gjordes i Potchefstroom och Sydafrika

En utställning på Emigrantinstitutet i Växjö
Samma år 2004 producerade jag en utställning om den Forssmanska utandringen på Emigrantinstitutet i Växjö. Utställningen fortsatte sedan på Kalmar Läns Museum.

Min bok ”Afrikafararna” gavs ut av Sveriges Släktforskarförbund år 2007.
De som vill läsa mer om den Forssmanska utvandringen rekommenderas att köpa boken från Släktforskarförbundet. I boken finns bland annat en mycket mer detaljrik berättelse om den Forssmanska Kolonialexpeditionen och flera intressanta bilder från Potchefstrooms Museum.

Christer Blomstrand